Först och främst så ska jag klaga lite på kylan, det är fan inte sant. Nu är jag jävligt less på att frysa dygnet runt, snälla vår och värme, kom till mig!

Veckorna springer iväg, nu är det ju snart fredag igen, dock inte mig emot! :)
I helgen blir det mys fredag och på lördag är det fest. Födelsedagsfest för Sofie som blir lika gammal som mig på söndag :) det blir kul! Jag och Johan ska återigen festa tillsammans, hoppas dock på bättre lycka den här gången än förra. Nog för att jag tror det kommer gå bra, för nu har det ju faktiskt inte hänt nånting att bråka om på över en månad, så det ska gå bra :)

Mollys separationsångest fortsätter, åh vad jag bara vill att det ska vända NU. Har just lämnat henne på dagis och i vanlig ordning var det väldigt ledsamt när jag for, hon gråter halvt i panik å skriker näää mamma. Det gör så jävla ont! Sen hon började dagis har hon förändrats massor, hon släpper mig inte med blicken, och om jag lyckas "smita" iväg där hon inte ser mig så börjas det direkt, gråtet och skriket efter mig. Molly har alltid varit lätt att lägga på kvällarna, det har aldrig varit några problem. Har lagt ner henne och hon har somnat på sekunder, men nu får jag räkna med minst en timmes skrik och gråt innan hon tillslut somnar. Där gäller det samma sak, hon ropar på mig, gnäller och gråter.. :(
Inte ens Johan duger åt henne nu, han kom hit en kväll i veckan bara för att som snabbast träffa henne. Hade alltså fortfarande på sig jackan och mössan då han kom in.. Jag bar henne då, men satte ner henne på golvet då han naturligtvis ville att hon skulle komma till han, han frågade om han fick en kram, och hon började gå mot han. Men sen när han då skulle lyfta upp henne vägrade hon och började gråta och sprang till mig. Hon trodde alltså att han skulle hämta henne...
Så var det nämligen sist när han hade henne en natt utan att jag var med, då grät hon hela tiden medans han klädde på henne och skulle bara till mig. Så vill jag ju inte att det ska vara, och det märks på han att han såklart också tycker att det är skitjobbigt, att det bara är jag som duger.

Till helgen ska hon sova hos Johan på fredag, men det ska nog även jag göra. Så då borde det väl gå bra. Däremot på lördag, då ska ju både jag och Johan dricka, så det verkar som att det blir Agneta som ska vara barnvakt, men har inte bestämt mig för om jag vill att hon ska sova med Molly hos Johan, eller om Molly ska få sova hos dom. Jag vet ju att det kommer vara skitjobbigt för Molly hur jag än gör, men det måste ju gå. Hon måste ju lära sig att det inte är nån fara, att jag faktiskt kommer tillbaka och inte försvinner för alltid bara för att hon inte ser mig.

Kom just på att jag har varit väldigt dålig med kameran på sista tiden, ska ta och använda den flitigt i helgen och så blir det bilder nästa gång jag uppdaterar :)
Nu ska jag börja klä på mig för att gå och hämta lillan på dagis... Ha en trevlig helg! :)

Jag glömmer som bort bloggen ibland, fast det är en ganska skön känsla... Att känna att man måste nått varje dag vill jag inte vara med om, jag har nog med måsten. Så att jag uppdaterar sisådär två gånger i månaden får ni nog leva med ett tag till ;)

Molly har börjat dagis, har snart avverkar andra veckan.. Dock var hon hemma Mån och tis pga magsjuka och lite eftersläng av det typ matvägran och trött. Men igår var hon tillbaka och det var fanimig inte alls så kul.. Hon var glad när jag lämnade henne, men fick höra att hon hade varit ledsen större delen av tiden där när jag hämtade henne, och när hon fick syn på mig så sprutade bara tårarna. Idag när jag hoppades att det skulle gå bättre gick det bara sämre.. Då grät hon när jag lämnade henne dessutom, så jag blev tvungen att skynda mig därifrån så att inte jag också skulle börja gråta, det var nära. Men jag klarade mig tills jag kom utanför. Ringde dit ungefär en halvtimme senare för att kolla läget, och då fick jag till svar att hon grät till å från, och när hon inte grät var det för att nån fröken bar henne eller underhöll henne med nån leksak. Så det kändes ju mindre bra. Men jag höll ut i en timme och hämtade henne när jag skulle.. Då brast hon igen, kom å sprang med ansiktet fullt i tårar... Huvva huvva så jobbigt. Fast såklart bättre att hon gråter när jag hämtar henne än när jag ska lämna henne.
Det är det här jag har gruvat mig för, och jag trodde att det skulle gå så bra för hon visade inga alls sånna tendenser förra veckan. Men det brukar väl vända nångång, och det måste ju faktiskt vända till bättre igen också, även om vägen dit känns väldigt jobbig och lång. Men vi kör med en lite längre "inskolning", hon ska inte vara där mer än två timmar per dag nu, och är det då så att hon har kul i dom två timmarna och inte är ledsen, då utökar vi ju såklart tiden.

Jani... vad ska jag mer om uppdatera er om. Jag pluggar, började i måndags, och det går faktiskt jättebra, men det är väl så nu i början att motivationen och orken finns. Sökt jobb har jag också gjort, dock bara som vikarie, vi får väl se hur det går. Men jag känner iaf att jag behöver lite mer pengar, är less på att aldrig ha en slant över! 

Jag och Johan då... Ja, törs jag skriva, för det har ju också varit en berg och dalbana, men jag testar. Nu umgås vi iaf igen, inte ofta. Typ 1-2 gånger per vecka bara han och jag alltså. Utöver det är han väl förbi och träffar Molly nån kväll också.. Jag vet inte vad som kommer hända, eller hur det kommer sluta. Och jag tänker inte gissa heller, men jag mår iaf bra av att ha det som det är nu. Eller ja, till och från, det viktigaste i allt är att vi kan prata med varann.

Vi hörs när vi hörs! :) hejs