Separationsångest
Först och främst så ska jag klaga lite på kylan, det är fan inte sant. Nu är jag jävligt less på att frysa dygnet runt, snälla vår och värme, kom till mig!
Veckorna springer iväg, nu är det ju snart fredag igen, dock inte mig emot! :)
I helgen blir det mys fredag och på lördag är det fest. Födelsedagsfest för Sofie som blir lika gammal som mig på söndag :) det blir kul! Jag och Johan ska återigen festa tillsammans, hoppas dock på bättre lycka den här gången än förra. Nog för att jag tror det kommer gå bra, för nu har det ju faktiskt inte hänt nånting att bråka om på över en månad, så det ska gå bra :)
Mollys separationsångest fortsätter, åh vad jag bara vill att det ska vända NU. Har just lämnat henne på dagis och i vanlig ordning var det väldigt ledsamt när jag for, hon gråter halvt i panik å skriker näää mamma. Det gör så jävla ont! Sen hon började dagis har hon förändrats massor, hon släpper mig inte med blicken, och om jag lyckas "smita" iväg där hon inte ser mig så börjas det direkt, gråtet och skriket efter mig. Molly har alltid varit lätt att lägga på kvällarna, det har aldrig varit några problem. Har lagt ner henne och hon har somnat på sekunder, men nu får jag räkna med minst en timmes skrik och gråt innan hon tillslut somnar. Där gäller det samma sak, hon ropar på mig, gnäller och gråter.. :(
Inte ens Johan duger åt henne nu, han kom hit en kväll i veckan bara för att som snabbast träffa henne. Hade alltså fortfarande på sig jackan och mössan då han kom in.. Jag bar henne då, men satte ner henne på golvet då han naturligtvis ville att hon skulle komma till han, han frågade om han fick en kram, och hon började gå mot han. Men sen när han då skulle lyfta upp henne vägrade hon och började gråta och sprang till mig. Hon trodde alltså att han skulle hämta henne...
Så var det nämligen sist när han hade henne en natt utan att jag var med, då grät hon hela tiden medans han klädde på henne och skulle bara till mig. Så vill jag ju inte att det ska vara, och det märks på han att han såklart också tycker att det är skitjobbigt, att det bara är jag som duger.
Till helgen ska hon sova hos Johan på fredag, men det ska nog även jag göra. Så då borde det väl gå bra. Däremot på lördag, då ska ju både jag och Johan dricka, så det verkar som att det blir Agneta som ska vara barnvakt, men har inte bestämt mig för om jag vill att hon ska sova med Molly hos Johan, eller om Molly ska få sova hos dom. Jag vet ju att det kommer vara skitjobbigt för Molly hur jag än gör, men det måste ju gå. Hon måste ju lära sig att det inte är nån fara, att jag faktiskt kommer tillbaka och inte försvinner för alltid bara för att hon inte ser mig.
Kom just på att jag har varit väldigt dålig med kameran på sista tiden, ska ta och använda den flitigt i helgen och så blir det bilder nästa gång jag uppdaterar :)
Nu ska jag börja klä på mig för att gå och hämta lillan på dagis... Ha en trevlig helg! :)
Veckorna springer iväg, nu är det ju snart fredag igen, dock inte mig emot! :)
I helgen blir det mys fredag och på lördag är det fest. Födelsedagsfest för Sofie som blir lika gammal som mig på söndag :) det blir kul! Jag och Johan ska återigen festa tillsammans, hoppas dock på bättre lycka den här gången än förra. Nog för att jag tror det kommer gå bra, för nu har det ju faktiskt inte hänt nånting att bråka om på över en månad, så det ska gå bra :)
Mollys separationsångest fortsätter, åh vad jag bara vill att det ska vända NU. Har just lämnat henne på dagis och i vanlig ordning var det väldigt ledsamt när jag for, hon gråter halvt i panik å skriker näää mamma. Det gör så jävla ont! Sen hon började dagis har hon förändrats massor, hon släpper mig inte med blicken, och om jag lyckas "smita" iväg där hon inte ser mig så börjas det direkt, gråtet och skriket efter mig. Molly har alltid varit lätt att lägga på kvällarna, det har aldrig varit några problem. Har lagt ner henne och hon har somnat på sekunder, men nu får jag räkna med minst en timmes skrik och gråt innan hon tillslut somnar. Där gäller det samma sak, hon ropar på mig, gnäller och gråter.. :(
Inte ens Johan duger åt henne nu, han kom hit en kväll i veckan bara för att som snabbast träffa henne. Hade alltså fortfarande på sig jackan och mössan då han kom in.. Jag bar henne då, men satte ner henne på golvet då han naturligtvis ville att hon skulle komma till han, han frågade om han fick en kram, och hon började gå mot han. Men sen när han då skulle lyfta upp henne vägrade hon och började gråta och sprang till mig. Hon trodde alltså att han skulle hämta henne...
Så var det nämligen sist när han hade henne en natt utan att jag var med, då grät hon hela tiden medans han klädde på henne och skulle bara till mig. Så vill jag ju inte att det ska vara, och det märks på han att han såklart också tycker att det är skitjobbigt, att det bara är jag som duger.
Till helgen ska hon sova hos Johan på fredag, men det ska nog även jag göra. Så då borde det väl gå bra. Däremot på lördag, då ska ju både jag och Johan dricka, så det verkar som att det blir Agneta som ska vara barnvakt, men har inte bestämt mig för om jag vill att hon ska sova med Molly hos Johan, eller om Molly ska få sova hos dom. Jag vet ju att det kommer vara skitjobbigt för Molly hur jag än gör, men det måste ju gå. Hon måste ju lära sig att det inte är nån fara, att jag faktiskt kommer tillbaka och inte försvinner för alltid bara för att hon inte ser mig.
Kom just på att jag har varit väldigt dålig med kameran på sista tiden, ska ta och använda den flitigt i helgen och så blir det bilder nästa gång jag uppdaterar :)
Nu ska jag börja klä på mig för att gå och hämta lillan på dagis... Ha en trevlig helg! :)
Kommentarer
Postat av: Ida
Usch vad jobbigt! Men det har ju hänt mycket i hennes lilla liv, hon är rädd om sin mamma. Hoppas det vänder snart snart så det blir lättare för er båda två! KRAM från mig o Lilja
Trackback