Jahapp.. Det var den där helgen det!

Har jobbat natt fredag - lördag. På lördag fm for jag och Molly till stan för att dejta farmor och Johans kusin Marie samt hans moster. Det är något som är lite av en tradition för oss. Marie jobbar utomlands och är inte hemma oftare än 2 ggr per år. Så hennes önskemål brukar ofta vara att fika på kvartersbageriet. Inte mycket begärt och jag har väl aldrig tackat nej till fika?! :)
Efter fikat och stadsrundan for vi hem, jag la ner Molly i sängen och drog själv iväg till Roknäs på 1-års kalas. Ozzy och Johanna följde också med. När jag kom hem blev det tacos till middag och på kvällen fika IGEN, den här gången på Nodo. Mycket trevlig dag!

Igår vaknade vi till liv kring 8. Molly har blivit jätteduktig på att sova på morgonen! Mycket uppskattat :)
Efter frukost och morgonbestyr for vi till Nimbys med Theo och hans föräldrar och Ozzy och hans föräldrar. Ett väldigt hett tips för att aktivera barnen en söndag kan jag tycka. Molly är ju väldigt duktig på att aktivera sig hemma. Men på Nimbys är det tillåtet att klättra. Inte hemma. Undrar förövrigt när hon ska ge sig med det? Jag kan fortfarande inte vända bort blicken från köksbordet så står hon där uppe och gungar lamporna som hänger ovanför! För att vi ska slippa plocka ner henne därifrån hela tiden ligger stolarna på golvet istället. Bra idé tyckte jag. Tills hon började hämta allt annat man kan tänkas stå på och klättrar upp med hjälp av det istället.
I förrgår hittade jag henne ute på bron.. I god tid som tur var! Vi låser dörren såklart.. Men Molly hämtar även då alla tänkbara föremål man kan tänkas stå på, ställer sig på det, och låser upp dörren...
Tänk om hon hade fått lite lugn av mig också, och inte bara Johans damp! ;) nä såklart älskar jag henne precis som hon är!

Förresten. Johanna och Frida var eniga om vem Molly är lik. Lotta på bråkmakargatan. Kom just på det och googlade. Vad tycks? :) jag är då inte beredd att hålla med!






Ska försöka få lite gjort på inlämningen nu. Tiden springer iväg!
Ha en bra dag :)

Alltså, jag måste bara skriva detta för att kolla om det finns nån annan mer än mig som faktiskt känner såhär? Lite för att undersöka om jag är knäpp eller inte...

När jag tänker på att skaffa barn nr 2 får jag ångest. Inte nu någon extrem sådan, men en obehagskänsla, som att jag skulle göra fel om vi skaffade ett syskon till Molly. Dels så tänker jag på allt dåligt samvete jag skulle ha, att dela upp mig på två, och ge båda barnen lika mycket uppmärksamhet. Jag får dåligt samvete mot Molly, känns som att jag skulle "svika" henne om vi skaffade ett syskon. Att hon skulle känna som att hon inte duger. Usch vad jag vill släppa dessa tankar! Jag/vi vill absolut hursomhelst inte ha något fler barn än på ett tag, oavsett mina tankar kring det. Men jag är rädd för att jag alltid kommer känna såhär..

Kan det bero på att jag själv har varit ensammen och utan syskon under min barndom, eller?

Självklart blir det extra svårt att tänka sig ett till barn med tanke på vad som har hänt mellan mig och Johan. Tanken på att det ska hända igen är ju förstås skrämmande. Nog för att jag egentligen inte tror att det hände just för att vi skaffade barn. Det hade nog hänt ändå.

Nä dags för lite tvätt och städ!

Det känns i kropp och knopp att det har varit kalas och full rulle här i två dagar, men kul har det varit! Finns inget bättre än att se Molly vara så glad och bli så glad över alla fina paket :)




Idag har jag kontaktat min skola angående pluggning igen, kändes sisådär, men jag får tänka på att det leder till jobb senare. Och förhoppningsvis ett fast sådant, som jag inte har någon möjlighet att få nu, om jag ska jobba inom vården vilket jag har tänkt.
Det har varit en väldigt givande sommar, och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Trivs hur bra som helst hos gubben jag har varit, men förhoppningsvis kommer det lös lite mer jobb där framåt vintern. För än så länge har jag bara två stackars nätter under hela september..

Nu ska jag dammsuga och sen bär det av till dagis för att hämta hem lillan.
Imorgon är det fotografering där, så himla kul! Första dagisfotot :) tror dock att dom kommer få det jobbigt med att få henne stillasittande, nåja, inte mitt problem ;)

Vi hörs!

Min lilla tjej fyller 2 år idag, kan inte fatta det. Det låter säkert klyschigt, men tiden springer faktiskt iväg! Jag kan inte fatta att det nu har gått precis ett år sedan jag och Johan bestämde oss för separera. Dagen efter Mollys 1-års kalas sa jag tack och hej. Faktiskt så har tiden på furuberget i lägenheten gått jättefort nu när jag ser tillbaka på den. När jag var mitt i allt tror jag att min känsla var att dagarna kröp fram, men det här året när jag i princip har bott själv hela tiden är som bortblåst. Det känns nästan som att det aldrig har hänt faktiskt.
 
Men men, nu har vi lämnat det bakom oss och ska bara se framåt! Vi har många år kvar tillsammans ändå! :)

Vi hade barnkalas igår, tillsammans med Theo, det var jättemysigt och barnen hade jättekul tillsammans. Dom älskar verkligen att umgås, precis lika mycket som vi föräldrar älskar att umgås med varannn. Det är underbart att ha så många i sin närhet med barn i samma åldrar, helt fantastiskt!!


På bilden saknas dom mindre barnen, Tyra, Filip och Albin. Men dom är lika underbara ändå!! :)

Efter barnkalaset kom det mer folk hit på kvällen, min kusin med familj och mormor och farmor.
Ikväll blir det kalas igen, för familjen. Jag lovar att jag har ätit tårta för ett helt år snart. Och för att inte prata om bullar, tryckte nyss i mig 4 st på bara några minuter..
Måste få stopp på mitt sockerberoende, vet bara inte hur. Jag tror fasiken att det är värre än att sluta röka!
Tips? :)

Nåja, lite grötigt inlägg, men jag skrev iaf! Ska slöa i soffan en stund innan födelsedagsbarnet vaknar, och sen blir det middagsfix och främmande!
Kram hej!

Ja ni, jag skäms nästan när jag kommer på att just ja, jag lovade ju att jag skulle skriva mer. Blev det så? Nej. Jag vill så gärna skriva och dela med mig av vårat liv, men jag tar mig aldrig tid för det. Jag vet inte, det glömms bort hela tiden. Det kanske funkar om jag börjar med att skriva varje dag. För när jag skriver med månaders mellanrum är det jävligt svårt att komma ikapp. Jag följer själv en massa olika bloggar och tycker det är jättekul att läsa vad ni andra har för er. Så jag kanske borde bjuda på något tillbaka ;)
Nu är ju sommaren över, så kanske att jag kan få tillbaka lite motivation och minne igen.

På måndag fyller iaf Molly 2 år!!! 2 år, jag kan inte fatta det. Min lilla bebisflicka....
Vi ska ha kalas tillsammans med finaste Theo på söndag här hemma hos oss, vi slår ihop deras barnkalas även i år eftersom att dom har samma kompisar.

Känns dock mindre bra nu, för jag har blivit förkyld! Såklart när man har en massa att göra så kommer det, inte oväntat. Imorgon är det tjejfest med 10-11 brudar, jag vägrar bli mer sjuk för jag ska vara med! Punkt.

Hoppas att ni får en trevlig helg! Vi hörs när vi hörs, snart kanske... :)