Alltså, det är ju så fantastiskt roligt att gå tillbaka i bloggen och läsa massa gamla inlägg! Vilken tur att den fanns kvar, har funderat ett bra tag på vad tusan jag hade för lösen och tillsist kom jag på det!! :-)

Förstår att ingen kommer läsa det här eftersom att ingen vet att jag har låst upp bloggen, än. Tror inte att jag kommer börja om att blogga igen, det tar alldeles för mkt tid! Är det inte nog mycket med facebook och instagram? Känns så.

Nåja, nu ska jag fortsätta läsa gamla inlägg om graviditet och bebis!

Hoppsan, jag har visst glömt nåt i några veckor ;)

Är spyless det här vädret, nu är det nästan så att jag önskar att det ska komma snö nångång, så vi slipper detta regn. Men det lär jag nog ångra att jag har sagt.

Våran lilla tös är inte så kry.. Eller hon är pigg och som hon brukar egentligen, men hennes hosta vill inte ge sig. Hon hostar direkt hon anstränger sig litegrann såsom att gå lite fortare eller att springa såklart. Hon hostar till hon kräks och blir tät i andningen.. Jag är nästan 100% säker på att hon har någon slags astma. Vi har varit till vårdcentralen, men där fick vi inget svar. Blev hemskickade med Cocillana. Har bara gett henne det två gånger innan läggdags för att det är inte på nätterna det är jobbigt, då hostar hon nästan inget alls. Och det säger ju en hel del.. En vanlig förkylningshosta brukar bli värre på nätterna, men inte hennes. Kan det bero på att hon inte rör sig då? Jag tror det.
Det är jävligt frustrerande när man inte blir trodd. Det känns precis som att läkarna bara tänker att man är "ännu en orolig förälder"...
Men efter lite mer stridande väntar vi nu på en tid på barnmottagningen för utredning.
Läkaren som vi var hos förra veckan tyckte att vi skulle vänta hela oktober ut och höra av oss ifall att det fortfarande håller i sig då. Men nej tack. Det kan vara jävligt lång väntetid dit och jag vill få en tid så fort som möjligt så att hon kan börja röra sig som vanligt igen utan att hosta ihjäl sig. På dagis kan hon inte vara heller, och det kan ju bli lite problematiskt. Nåja, det löser sig förhoppningsvis!

Har fått en hel del jobb den här månaden, och det är jättekul! Om jag inte får nåt mer så har jag ändå 10 nätter och 3 dagar, alltså helt okej, med tanke på hur långa passen är! :)
Ska jobba natt inatt och imorgon. Och det sköna med journatt på mitt ställe är att man verkligen får sova, det känns inte direkt som att man jobbat. Faktiskt inte alls. Med andra ord - väldigt lättförtjänta pengar!

Och just ja, Molly pinkade på pottan igår! 2 ggr :) antar att vi borde ta tag i det där nu, när hon ändå verkar vara redo själv. Men vi får se, hon är ju ändå liten än, så jag har ingen brådska.

Nu ska här tvättas, städas och lagas mat medans lillan sover middag... Hejs!

Jahapp.. Det var den där helgen det!

Har jobbat natt fredag - lördag. På lördag fm for jag och Molly till stan för att dejta farmor och Johans kusin Marie samt hans moster. Det är något som är lite av en tradition för oss. Marie jobbar utomlands och är inte hemma oftare än 2 ggr per år. Så hennes önskemål brukar ofta vara att fika på kvartersbageriet. Inte mycket begärt och jag har väl aldrig tackat nej till fika?! :)
Efter fikat och stadsrundan for vi hem, jag la ner Molly i sängen och drog själv iväg till Roknäs på 1-års kalas. Ozzy och Johanna följde också med. När jag kom hem blev det tacos till middag och på kvällen fika IGEN, den här gången på Nodo. Mycket trevlig dag!

Igår vaknade vi till liv kring 8. Molly har blivit jätteduktig på att sova på morgonen! Mycket uppskattat :)
Efter frukost och morgonbestyr for vi till Nimbys med Theo och hans föräldrar och Ozzy och hans föräldrar. Ett väldigt hett tips för att aktivera barnen en söndag kan jag tycka. Molly är ju väldigt duktig på att aktivera sig hemma. Men på Nimbys är det tillåtet att klättra. Inte hemma. Undrar förövrigt när hon ska ge sig med det? Jag kan fortfarande inte vända bort blicken från köksbordet så står hon där uppe och gungar lamporna som hänger ovanför! För att vi ska slippa plocka ner henne därifrån hela tiden ligger stolarna på golvet istället. Bra idé tyckte jag. Tills hon började hämta allt annat man kan tänkas stå på och klättrar upp med hjälp av det istället.
I förrgår hittade jag henne ute på bron.. I god tid som tur var! Vi låser dörren såklart.. Men Molly hämtar även då alla tänkbara föremål man kan tänkas stå på, ställer sig på det, och låser upp dörren...
Tänk om hon hade fått lite lugn av mig också, och inte bara Johans damp! ;) nä såklart älskar jag henne precis som hon är!

Förresten. Johanna och Frida var eniga om vem Molly är lik. Lotta på bråkmakargatan. Kom just på det och googlade. Vad tycks? :) jag är då inte beredd att hålla med!






Ska försöka få lite gjort på inlämningen nu. Tiden springer iväg!
Ha en bra dag :)

Alltså, jag måste bara skriva detta för att kolla om det finns nån annan mer än mig som faktiskt känner såhär? Lite för att undersöka om jag är knäpp eller inte...

När jag tänker på att skaffa barn nr 2 får jag ångest. Inte nu någon extrem sådan, men en obehagskänsla, som att jag skulle göra fel om vi skaffade ett syskon till Molly. Dels så tänker jag på allt dåligt samvete jag skulle ha, att dela upp mig på två, och ge båda barnen lika mycket uppmärksamhet. Jag får dåligt samvete mot Molly, känns som att jag skulle "svika" henne om vi skaffade ett syskon. Att hon skulle känna som att hon inte duger. Usch vad jag vill släppa dessa tankar! Jag/vi vill absolut hursomhelst inte ha något fler barn än på ett tag, oavsett mina tankar kring det. Men jag är rädd för att jag alltid kommer känna såhär..

Kan det bero på att jag själv har varit ensammen och utan syskon under min barndom, eller?

Självklart blir det extra svårt att tänka sig ett till barn med tanke på vad som har hänt mellan mig och Johan. Tanken på att det ska hända igen är ju förstås skrämmande. Nog för att jag egentligen inte tror att det hände just för att vi skaffade barn. Det hade nog hänt ändå.

Nä dags för lite tvätt och städ!

Det känns i kropp och knopp att det har varit kalas och full rulle här i två dagar, men kul har det varit! Finns inget bättre än att se Molly vara så glad och bli så glad över alla fina paket :)




Idag har jag kontaktat min skola angående pluggning igen, kändes sisådär, men jag får tänka på att det leder till jobb senare. Och förhoppningsvis ett fast sådant, som jag inte har någon möjlighet att få nu, om jag ska jobba inom vården vilket jag har tänkt.
Det har varit en väldigt givande sommar, och jag ville aldrig att den skulle ta slut. Trivs hur bra som helst hos gubben jag har varit, men förhoppningsvis kommer det lös lite mer jobb där framåt vintern. För än så länge har jag bara två stackars nätter under hela september..

Nu ska jag dammsuga och sen bär det av till dagis för att hämta hem lillan.
Imorgon är det fotografering där, så himla kul! Första dagisfotot :) tror dock att dom kommer få det jobbigt med att få henne stillasittande, nåja, inte mitt problem ;)

Vi hörs!

Min lilla tjej fyller 2 år idag, kan inte fatta det. Det låter säkert klyschigt, men tiden springer faktiskt iväg! Jag kan inte fatta att det nu har gått precis ett år sedan jag och Johan bestämde oss för separera. Dagen efter Mollys 1-års kalas sa jag tack och hej. Faktiskt så har tiden på furuberget i lägenheten gått jättefort nu när jag ser tillbaka på den. När jag var mitt i allt tror jag att min känsla var att dagarna kröp fram, men det här året när jag i princip har bott själv hela tiden är som bortblåst. Det känns nästan som att det aldrig har hänt faktiskt.
 
Men men, nu har vi lämnat det bakom oss och ska bara se framåt! Vi har många år kvar tillsammans ändå! :)

Vi hade barnkalas igår, tillsammans med Theo, det var jättemysigt och barnen hade jättekul tillsammans. Dom älskar verkligen att umgås, precis lika mycket som vi föräldrar älskar att umgås med varannn. Det är underbart att ha så många i sin närhet med barn i samma åldrar, helt fantastiskt!!


På bilden saknas dom mindre barnen, Tyra, Filip och Albin. Men dom är lika underbara ändå!! :)

Efter barnkalaset kom det mer folk hit på kvällen, min kusin med familj och mormor och farmor.
Ikväll blir det kalas igen, för familjen. Jag lovar att jag har ätit tårta för ett helt år snart. Och för att inte prata om bullar, tryckte nyss i mig 4 st på bara några minuter..
Måste få stopp på mitt sockerberoende, vet bara inte hur. Jag tror fasiken att det är värre än att sluta röka!
Tips? :)

Nåja, lite grötigt inlägg, men jag skrev iaf! Ska slöa i soffan en stund innan födelsedagsbarnet vaknar, och sen blir det middagsfix och främmande!
Kram hej!

Ja ni, jag skäms nästan när jag kommer på att just ja, jag lovade ju att jag skulle skriva mer. Blev det så? Nej. Jag vill så gärna skriva och dela med mig av vårat liv, men jag tar mig aldrig tid för det. Jag vet inte, det glömms bort hela tiden. Det kanske funkar om jag börjar med att skriva varje dag. För när jag skriver med månaders mellanrum är det jävligt svårt att komma ikapp. Jag följer själv en massa olika bloggar och tycker det är jättekul att läsa vad ni andra har för er. Så jag kanske borde bjuda på något tillbaka ;)
Nu är ju sommaren över, så kanske att jag kan få tillbaka lite motivation och minne igen.

På måndag fyller iaf Molly 2 år!!! 2 år, jag kan inte fatta det. Min lilla bebisflicka....
Vi ska ha kalas tillsammans med finaste Theo på söndag här hemma hos oss, vi slår ihop deras barnkalas även i år eftersom att dom har samma kompisar.

Känns dock mindre bra nu, för jag har blivit förkyld! Såklart när man har en massa att göra så kommer det, inte oväntat. Imorgon är det tjejfest med 10-11 brudar, jag vägrar bli mer sjuk för jag ska vara med! Punkt.

Hoppas att ni får en trevlig helg! Vi hörs när vi hörs, snart kanske... :)

Bloggen är nu rensad på lite deprimerande inlägg från tiden då det var som sämst mellan mig och Johan. Vissa inlägg har jag sparat som t ex det första som jag skrev, om hur allt var. Jag kommer nog låta det vara kvar bara som en påminnelse till mig själv.
Min plan är att låsa upp bloggen, och bli mer aktiv. Får se när det blir :)

Har äntligen tagit tag i saken och gjort en bloglovin sida. Så nu slipper jag gå in onödiga gånger på olika bloggar, perfekt. Förstår inte varför jag väntat med det så länge, men nu är det gjort.

Det här med rapportskrivningen går väl sisådär, har börjat, men än är det långt kvar. Motivationen är dock på noll. Har snart hällt i mig allt kaffe som jag kokade imorse, 10 koppar. Så nu kanske hjärnan kan börja fungera som vanligt igen, eller så blir det tvärtom :) Jag är fortfarande trött, kaffe gör inte mig pigg hur mycket jag än dricker. Otur.

När Molly har vaknat efter sin vila ska vi fara till Frida och Mira och så kommer Johanna och Ozzy dit!

Ska se om jag kan hämta motivation nånstans ifrån nu och skriva några rader på rapporten.
Ha en bra dag!!

Jag är fortfarande kvar här mittemellan, det här med att skriva dagligen eller ens en gång i veckan funkar inte för mig. Inte just nu iaf, vi får se hur det blir senare när det är mindre att göra på dagarna..

Har jobbat natt inatt, så när jag kom hem skjutsade jag Johan på jobbet och for med Molly på dagis. Den här veckan i skolan är bland de värsta veckorna jag har varit med om, jag känner sån stress över allt som ska göras. Har ett ogjort studiebesök som jag ska skriva en rapport efter det är klart. Sen väntar sista slutprovet/teoriprovet för den här kursen där det är meningen att jag ska kunna en massa som jag långt ifrån kan, så det kräver en del påläsning.
Imorgon ska jag på utvecklingssamtal på dagis, och på torsdag på introduktion för sommarvikarierna åt kommun.
Lägenheten har jag sagt upp för en månad sen ungefär.. Den är min fram till sista juli om ingen vill ha den innan vilket jag såklart hoppas på!
Det är också ett stressmoment, att flytta. Hade tänkt hinna köra lite saker till huset innan den riktiga utflyttningen så att det bara är städning och större möbler kvar. Men vet inte när jag/vi ska hinna det.. På lördag ska Johan på fest vilket resulterar i en bakis kille på söndagen. Och då kommer jag behöva sitta några timmar med skolan eftersom att det är sista dagen. Veckan efter jobbar jag mån, lö, sön så även då förvinner helgen. Så det får nog bli helgen därpå. Men då ska vi på Hugos 2-års kalas och är dessutom bjudna på grillfest på kvällen. Hade gärna velat delta, men vet inte om det går..
Jag vill gärna ha klart det mesta med flytten innan jag börjar jobba för sommaren, sista veckan i juni. Då är det även midsommar och då har vi lovat att vi ska ha fest i huset. Så att huset är mer som mitt då igen vore inte helt fel :)

Molly mår bara bra, det är en så himla rolig tid nu.. Åh vad jag älskar min fina dotter!!!

Kanske inte så rolig uppdatering, men det var en uppdatering iaf :) Kram på er som fortfarande kikar in här!

Jag har fortfarande inte kommit fram till nåt beslut, men nu var det ju iaf inte så längesen jag skrev sist. 1 vecka, det tar sig ;)

Satte mig vid datorn för att jag egentligen tänkte plugga. Johan sitter och ser fotboll vilket jag inte alls är så intresserad av. Och till er som nu mot förmodan har missat det, så ja, vi är tillsammans igen! :)
Här går det undan, jag vet. Men jag tror att jag har förklarat det tidigare.. Att allt gick så himla fort när vi väl separerade. Vi hann ta beslutet och efter 3 veckor var vi utflyttade, så någon tid för reparation eller till att fundera fanns som inte. Jag ville bara iväg, och just då för den stunden kändes det så jävla rätt. Dock inte några veckor senare...

Hursomhelst, vi bor fortfarande kvar i lägenheten. Och den är inte uppsagd heller. Det får ta den tid det tar. Jag känner faktiskt ingen panik med det. Vi har tagit beslutet att vi är tillsammans och vi vet vars vi har varann ändå, även om vi i nuläget inte bor tillsammans. Är ingen idé att stressa, och flytta, hur kul är det?! Jävligt jobbigt. Och jag har en hel del här i lägenheten som jag måste ordna. Jag måste bl a måla, en hel del. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig när en tjej var hit och målade åt mig i höstas om man säger så. Så det här med flytten känns mest bara som ångest nu.
Även om jag längtar efter mitt riktiga hem så trivs jag ganska bra här också nu när Johan är här varje dag, eller vi hos han :)

Annars händer det inte så mycket, jag pluggar på heltid och har även varit och gjort intro på stället där jag ska jobba i sommar. Som personlig assistent. Kan hända att jag får hoppa in och jobba lite då och då innan sommarschemat drar igång också. Jag var riktigt nervös innan jag skulle dit första gången, det var ju faktiskt premiären inom vården. Annars har jag bara hållit till på bageri, städat eller på klädaffär. Så verkligen ett nytt område för mig. Men det känns så rätt, det är det här jag vill!

Molly mår också bara bra. Hon har hunnit bli 1 år och 7 månader, så tiden springer verkligen iväg. Nu pratar hon massor, inte nu i meningar, men tvåords meningar har hon börjat med. Jag och Johan satt och räknade hennes ord hon kan för någon dag sedan(inför bvc-besöket på tors) och kom fram till att hon kan närmare 40 ord :) 
Det är så läckert nu när man kan förstå henne vad hon vill ha eller vad hon vill göra, och när hon förstår ALLT man säger, nu går det inte ens bokstavera orden som t ex, k a k a eller t u t t e. Ett knep jag haft då jag inte vill att hon ska förstå vad jag säger :P

Nä nu ska jag försöka skriva lite på inlämningen innan bb börjar.. Lägger in en bild på Molly för ca en månad sen. Har inte tömt kameran på ett tag..
Tjing!

Först och främst så ska jag klaga lite på kylan, det är fan inte sant. Nu är jag jävligt less på att frysa dygnet runt, snälla vår och värme, kom till mig!

Veckorna springer iväg, nu är det ju snart fredag igen, dock inte mig emot! :)
I helgen blir det mys fredag och på lördag är det fest. Födelsedagsfest för Sofie som blir lika gammal som mig på söndag :) det blir kul! Jag och Johan ska återigen festa tillsammans, hoppas dock på bättre lycka den här gången än förra. Nog för att jag tror det kommer gå bra, för nu har det ju faktiskt inte hänt nånting att bråka om på över en månad, så det ska gå bra :)

Mollys separationsångest fortsätter, åh vad jag bara vill att det ska vända NU. Har just lämnat henne på dagis och i vanlig ordning var det väldigt ledsamt när jag for, hon gråter halvt i panik å skriker näää mamma. Det gör så jävla ont! Sen hon började dagis har hon förändrats massor, hon släpper mig inte med blicken, och om jag lyckas "smita" iväg där hon inte ser mig så börjas det direkt, gråtet och skriket efter mig. Molly har alltid varit lätt att lägga på kvällarna, det har aldrig varit några problem. Har lagt ner henne och hon har somnat på sekunder, men nu får jag räkna med minst en timmes skrik och gråt innan hon tillslut somnar. Där gäller det samma sak, hon ropar på mig, gnäller och gråter.. :(
Inte ens Johan duger åt henne nu, han kom hit en kväll i veckan bara för att som snabbast träffa henne. Hade alltså fortfarande på sig jackan och mössan då han kom in.. Jag bar henne då, men satte ner henne på golvet då han naturligtvis ville att hon skulle komma till han, han frågade om han fick en kram, och hon började gå mot han. Men sen när han då skulle lyfta upp henne vägrade hon och började gråta och sprang till mig. Hon trodde alltså att han skulle hämta henne...
Så var det nämligen sist när han hade henne en natt utan att jag var med, då grät hon hela tiden medans han klädde på henne och skulle bara till mig. Så vill jag ju inte att det ska vara, och det märks på han att han såklart också tycker att det är skitjobbigt, att det bara är jag som duger.

Till helgen ska hon sova hos Johan på fredag, men det ska nog även jag göra. Så då borde det väl gå bra. Däremot på lördag, då ska ju både jag och Johan dricka, så det verkar som att det blir Agneta som ska vara barnvakt, men har inte bestämt mig för om jag vill att hon ska sova med Molly hos Johan, eller om Molly ska få sova hos dom. Jag vet ju att det kommer vara skitjobbigt för Molly hur jag än gör, men det måste ju gå. Hon måste ju lära sig att det inte är nån fara, att jag faktiskt kommer tillbaka och inte försvinner för alltid bara för att hon inte ser mig.

Kom just på att jag har varit väldigt dålig med kameran på sista tiden, ska ta och använda den flitigt i helgen och så blir det bilder nästa gång jag uppdaterar :)
Nu ska jag börja klä på mig för att gå och hämta lillan på dagis... Ha en trevlig helg! :)

Jag glömmer som bort bloggen ibland, fast det är en ganska skön känsla... Att känna att man måste nått varje dag vill jag inte vara med om, jag har nog med måsten. Så att jag uppdaterar sisådär två gånger i månaden får ni nog leva med ett tag till ;)

Molly har börjat dagis, har snart avverkar andra veckan.. Dock var hon hemma Mån och tis pga magsjuka och lite eftersläng av det typ matvägran och trött. Men igår var hon tillbaka och det var fanimig inte alls så kul.. Hon var glad när jag lämnade henne, men fick höra att hon hade varit ledsen större delen av tiden där när jag hämtade henne, och när hon fick syn på mig så sprutade bara tårarna. Idag när jag hoppades att det skulle gå bättre gick det bara sämre.. Då grät hon när jag lämnade henne dessutom, så jag blev tvungen att skynda mig därifrån så att inte jag också skulle börja gråta, det var nära. Men jag klarade mig tills jag kom utanför. Ringde dit ungefär en halvtimme senare för att kolla läget, och då fick jag till svar att hon grät till å från, och när hon inte grät var det för att nån fröken bar henne eller underhöll henne med nån leksak. Så det kändes ju mindre bra. Men jag höll ut i en timme och hämtade henne när jag skulle.. Då brast hon igen, kom å sprang med ansiktet fullt i tårar... Huvva huvva så jobbigt. Fast såklart bättre att hon gråter när jag hämtar henne än när jag ska lämna henne.
Det är det här jag har gruvat mig för, och jag trodde att det skulle gå så bra för hon visade inga alls sånna tendenser förra veckan. Men det brukar väl vända nångång, och det måste ju faktiskt vända till bättre igen också, även om vägen dit känns väldigt jobbig och lång. Men vi kör med en lite längre "inskolning", hon ska inte vara där mer än två timmar per dag nu, och är det då så att hon har kul i dom två timmarna och inte är ledsen, då utökar vi ju såklart tiden.

Jani... vad ska jag mer om uppdatera er om. Jag pluggar, började i måndags, och det går faktiskt jättebra, men det är väl så nu i början att motivationen och orken finns. Sökt jobb har jag också gjort, dock bara som vikarie, vi får väl se hur det går. Men jag känner iaf att jag behöver lite mer pengar, är less på att aldrig ha en slant över! 

Jag och Johan då... Ja, törs jag skriva, för det har ju också varit en berg och dalbana, men jag testar. Nu umgås vi iaf igen, inte ofta. Typ 1-2 gånger per vecka bara han och jag alltså. Utöver det är han väl förbi och träffar Molly nån kväll också.. Jag vet inte vad som kommer hända, eller hur det kommer sluta. Och jag tänker inte gissa heller, men jag mår iaf bra av att ha det som det är nu. Eller ja, till och från, det viktigaste i allt är att vi kan prata med varann.

Vi hörs när vi hörs! :) hejs